FRA spionerar på Ryssland

Putin

Idag ”avslöjades” att FRA spionerar på Ryssland och att de godsaker de plockar upp skickas vidare till våra de facto allierade i USA, som dessutom tycks sätta högt värde på den svenska informationen. Allvarligt talat, vem är förvånad? Att Ryssland sedan länge är fullt medveten om detta torde vara uppenbart. Säkerhetspolitiska experter i Sverige torde inte heller ha tagits på sängen. Inte ens medelmåttigt allmänbildade svenska bör bli förvånade. Återstår politiker och journaliser som naturligtvis varit helt ovetande, eller åtminstone väljer att spela överraskade.

Att ett litet land som Sverige, med en stor stark och opålitlig granne som Ryssland väljer att lägga en betydande del av sina signalspaningsresurser på att försöka få kännedom om vad som pågår på andra sidan Östersjön är milt sagt en självklarhet. Under några år av upprörd FRA-debatt i Sverige fick man lätt intrycket av att FRA:s uppdrag mest bestod i att jaga piratpartister och andra illegala fildelare. Detta är naturligtvis strunt. FRA har under hela sin historia fokuserat på hotet från öster, och så även idag. Det är tack vare att FRA får spana på kabelbunden trafik som Sverige kan samla på sig på mycket värdefull information om vad som sker i Ryssland.

Att Sverige under hela kalla kriget och därefter har haft ett intensivt underrättelsesamarbete med västmakterna må ha varit nedtystat under det kalla krigets tid, men är idag grundligt klarlagt. Att information som FRA samlar in hamnar i USA bör således inte förvåna. Inte heller bör det uppröra. USA är vår allierade, den fortfarande starkaste staten i den fria världen. Det ligger i vårt intresse att de har så bra underrättelser de kan få. Dessutom är underrättelserna en bytesvara. Som tack för de upplysningar vi ger USA kan vi få upplysningar som de sitter på och som vi inte har någon förmåga att på egen hand samla in.

Sammanfattningsvis, självklart spionerar vi på Ryssland (som om inte de gör detsamma), självklart delar vi information med USA och andra västmakter. Det är inget att uppröras över. Det är tvärtom bra. Det man kan uppröras över är att det finns journalister som ser som sitt uppdrag att sätta strålkastarljuset på detta. Underrättelseinsamling bedrivs bäst i det tysta. Det ligger inte i Sveriges intresse att våra ansträngningar och våra metoder på detta område basuneras ut, och det gynnar inte våra relationer med Ryssland att dessa aktiviteter trycks upp i ansiktet på Kreml. Ryssarna vet som sagt mycket väl vad som pågår, men när media slår på stora trumman om det så innebär det att Kreml inte längre kan låtsas som de inget vet, utan tvingas reagera för att inte framstå som veka.

Det är inte utan att man funderar lite över timingen i ”avslöjandet”, just när maktkampen pågår i Ukraina och Sverige återigen pekas ut av ryssarna som en av de ledande anstiftarna bakom försöken att lotsa Ukraina västerut. Jag undrar om svenska politiker och svensk allmänhet inser i vilken utsträckning Sverige målas upp som en fiende i dagens Ryssland. Med tanke på den fortsatta vanskötseln av försvaret får man anta att den insikten i alla fall inte nått moderatpolitikerna. Eller så struntar de i det.

Patrik Magnusson, oberoende konservativ