Valet 2014 – En försvarsväns dilemma

Det var bättre förr. På den gamla goda tiden visste man i alla fall var man hade partierna i försvarsfrågan. Hatade man försvaret eller hoppades på en smärtfri befrielse av den röda armén så hade man VPK. Värnade man den nationella suveräniteten och demokratin och var beredd att betala för dessa förmåner så röstade man på Moderaterna.

 

Idag är situationen inte lika självklar. Jag vill sticka ut hakan och hävda att det inte finns något försvarsvänligt parti alls. Däremot finns det grader i helvetet. Det finns partier som faktiskt insett att vårt försvar har havererat, och det samtidigt som stormakten i öster öppet visar sina nya muskler, och det finns partier som fortfarande tror att vi lever i den bästa av världar. Dessa skiljelinjer följer dock inte de vi har varit vana med och de följer inte regeringsalternativens gränslinjer.

 

För en försvarsvän är det således inte alldeles lätt att orientera sig politiskt inför det stundande valet. Vem skall man rösta på om man anser att den viktigaste politiska frågan är att återskapa ett starkt svenskt försvar? I en serie inlägg skall jag försöka reda ut trådarna genom att först titta på de enskilda partiernas försvarspolitiska innehåll, och sedan på deras utsikter att kunna förverkliga sitt innehåll.

 

8. Miljöpartiet

 

Låt oss börja från botten. Till det allra minst försvarsvänliga partiet utser jag Miljöpartiet. Grattis. Miljöpartiet är uttalat ett pacifistiskt parti och vill på sikt helt avskaffa det militära försvaret. Istället skall man satsa på ickevåldsförsvar och satsa resurser på andra hot än militära, främst naturligtvis miljöhot.

 Bild

Naturligtvis är man motståndare till allt militärt samarbete med NATO och EU, och väldigt restriktiv till fredsbevarande insatser internationellt. Litar man till partiprogramet är Miljöpartiet kort och gott helt uppslukade av sin rosaskimrade drömvärld där alla kramar alla och sjunger ”we shall overcome”.

 

Nu är verkligheten inte fullt så extrem som partiprogrammet gör sken av. I praktiken är nog Miljöpartiet berett att kompromissa rätt mycket med sina ideal på detta område om det krävs för att få vara med och leka med Löfvén & Co. Deras ställningstaganden och uttalanden i samband med NATO-övningar i och kring Sverige, Ryskt vapenskrammel och i försvarsberedningen visar dock att man är militanta motståndare till det svenska försvaret. Det är hård kamp i botten av denna liga, men just nu ligger (mp) en maskroslängd efter näst sämsta parti.

 

Nu har jag hållit mig till riksdagspartierna. Hade Fi fått vara med hade naturligtvis Schyman & Co tagit en jordskredsseger. Inte ens Miljöpartiet går ut med kravet att helt avskaffa försvaret. Å andra sidan kan man se Fi som det parti vars politik har störst chans att leda till att stora militära styrkor baseras i Sverige – dessvärre ryska sådana. Varje land har en armé, sin egen eller någon annans.Bild

 

7. Vänsterpartiet

 

Miljöpartiet skuggas i botten av Vänsterpartiet. Säga vad man vill om Marx lärjungar, men de är i alla fall konsekventa. Även om arvfienden i öster har skiftat färg och inte längre är en ideologisk ledstjärna för Sjöstedt & Co, så ser man i Vänsterpartiet ganska bekymmerslöst på den yrvakna björnens vässande av klor.

 

Putin och hans gäng har nämligen inte huvudrollen i Vänsterpartiets fiendebilder. Det har som vanligt USA. Att den stackars Putin måste rusta som han gör beror naturligtvis på det hot hans utsätts för av USA och deras onda NATO-allierade, i vars ledband Sverige går. Fred på jorden uppstår i Vänsterpartiets ögon om och endast om NATO och övriga demokratier avrustar och lämnar diktaturerna kvar som de enda beväpnade staterna på vår jord.

 Bild

Ändå måste sägas till Vänsterpartiets försvar att man idag har den sannolikt minst verklighetsfrämmande försvarspolitiken i partiets historia. Det finns till och med tendenser till att partiet vill stärka den svenska försvarsförmågan. Detta hänger naturligtvis mera samman med NATO-skräck än försvarsvänlighet, men ändå.

 

Sveriges militära svaghetstillstånd har gjort oss allt mera beroende av NATO. Detta gillar naturligtvis inte Vänsterpartiet. I valet mellan pest och kolera är därför (v) beredda att stärka vårt försvar för att hejda och helst vända utvecklingen mot svensk NATO-anslutning.

 

Dessvärre finns en del logiska tankevurpor i partiets planer. Några mera pengar är man inte beredda att skjuta till. Tvärtom. Hur detta skulle kunna leda till bättre försvarsförmåga kan man ju undra. Vänsterpartiets svar är att man sparar på internationella insatser och materiel, vilket ger mera pengar till förbandsverksamhet. På det sättet, och med återinförd värnplikt, bör vi förvisso kunna få upp våra arménumerärer. Men vad skall dessa förband förvara oss med om man samtidigt minskar materielanslagen. Vi sitter ju nu med ett gigantiskt materielunderskott och det vi har är ofta allt för gammalt för att vara användbart.

 

Vänstern vill slopa JAS-39 gripen, som de anser för dyr. Undrar om de kollat något på prislappen för en JSF på sistone? I samma andetag som de sågar vårt svenska stridsflygplan vill de främja svensk försvarsindustri framför importerad materiel. Kanske anser man helt enkelt att vi klarar oss utan luftförsvar. Den moderna krigshistorien ger dock ganska svagt stöd för tesen att det går bra att vinna krig när motståndaren har totalt luftherravälde.

 

Svensk försvarsindustri skall inte få exportera, så hur länge den överlever i Sjöstedts Sverige kan man ju gissa. Exportförbud och minskade svenska materielanslag är knappast något som stärker branschen. Men en vänsterledare med självaktning har säkert en lösning på detta. Förstatligande är ju en fin tradition.

 

Det finns således en hel del brister i vänsterns försvarspolitik. På papperet finns dock även en del rätt bra saker. Värnplikten behöver i någon form återinföras, och större fokus läggas på försvaret av Sverige, på bekostnad av insatser i Långtbortistan. Som sagt, mindre dålig har nog partiets försvarspolitik aldrig varit. 

 

Det som ändå placerar Vänsterpartiet på sista plats är deras bristande historiska trovärdighet, medlemmarnas värderingar och deras anti-NATO agenda. Vänsterpartiet är partiet som upplåter sina partilokaler och kursgårdar åt militanta pacifister som OFOG. Det är partiet vars medlemmar alltid har hatat och fortfarande hatar militären. Därför är trovärdigheten låg när man pratar om att stärka försvaret av Sverige. Vad det handlar om är att betala det pris man måste i form av svenska förband för att slippa NATO-spöket.

 

Därmed sätter vi punkt för denna gång. I nästa inlägg tänker jag fokusera på de partier som placerat sig på plats nummer fem och sex i min högst subjektiva ranking.  

Patrik Magnusson, försvarsvän och oberoende konservativ

Advertisements

3 Responses to “Valet 2014 – En försvarsväns dilemma”


  1. 1 Fältmarskalken June 10, 2014 at 9:47 pm

    Herr Magnusson,
    Ja det är i sanning icke lätt att välja mellan pest och kolera. Om jag får tillåta mig en åsikt om herr Magnussons gradering, i det utmärkta och mycket upplysande inlägget, så förefaller mig ändock Vänsterpartiet, ett parti vars programskrivningar med största tydlighet utgår från det kommunistiska manifestet men som ändå icke, på grund av sin stora falskhet, har råg i ryggen att kalla sig kommunistiskt, vara det mest vederstyggliga partiet i nämnda avseende.

    Detta kommunistparti, låt oss förtydlighets skull uttrycka oss med klarspråk, gick länge i främmande makts ledband. Det är ock känt att partiet långt fram i tiden uppbar subsidier direkt från Moskva vilket i egentlig mening gör partiet till landsförrädare. Det är heller icke alls någon djärv gissning att partiet, eller i vart fall företrädare för partiet, hade sin plats i den sovjetiska krigsplaneringen vid ett eventuellt anfall mot vårt land.

    Nu må vän av ordning invända att omnämnda händelser passerade för ett stort antal år sedan. Mot detta kan sägas att detta kommunistparti aldrig gjort upp med sitt förflutna. Flera av de personer, som idag har ledande befattningar, gick med i partiet under den tid då detsamma vara en trogen knähund till förtryckarregimen i ondskans imperium – Sovjetunionen. Märk och väl att partiets gammelpatriark, herr Hermansson, som alltid varit högt aktad i partiet, sjöng lovord över världshistoriens värste folkmördare, tyrannen Stalin, vid dennes bortgång 1953.

    Ovannämnda förhållanden gör kommunistpartiet notoriskt opålitligt i försvarsfrågor.

    I Miljöpartiets fall är försvarsfrågan likt många andra frågor, som partiet förfäktar, enbart ett exempel på partiets naiva och till största dumhet gränsande totala omförmåga att skåda den verklighet vi lever i. Är det icke försvaret som skall nedläggas så är det människor uppmanas som skall ersättas för att lämna sina arbeten för att under ett år slå dank. I frågan om klimatet skall alla teknikens högmoderna innovationer i form av t.ex. kärnkraften, vilken innehåller en realistisk lösning av koldioxidproblematiken, nedläggas för att istället storssatsa på ynkliga väderkvarnar. Det hela är så tramsigt och urbota dumt att det icke förtjänar en seriös granskning. Jag tar mig enbart för pannan.

  2. 2 essenonvideri June 23, 2014 at 6:09 pm

    Det är naturligtvis mycket riktigt att det är en hård kamp mellan dessa båda vänsterpartier om vilket som är det mest försvarsfientliga. Jag delar naturligtvis Fältmarskalkens uppfattning om Vänsterpartiets blodröda historia och det förkastliga i dess landsförrädiska verksamhet under Sovjeteran.

    Att jag valde att placera mp på sistaplatsen skall på intet sätt tolkas som att allt detta är glömt och förlåtet, eller att (v) som helhet skulle vara något annat än det sämsta politiska alternativet i Riksdagen. Som helhet står kamraterna för motsatsen till det jag tror på i praktiskt taget alla frågor.

    Just nu bedömer jag dock att i just försvarsfrågan är faktiskt miljöpartiet snäppet värre. Att Vänsterpartiets temporära avmattning i sin antimilitarism snarare beror på motvilja mot NATO än verklig omsorg om vår suveränitet och att dess mindre servila inställning till Ryssland än tidigare till Sovjet beror på att Putin inte riktigt fyller kraven på ideologisk renhet är en annan femma.


  1. 1 picture editing apps Trackback on December 31, 2016 at 3:32 pm

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: