Rockets from Gaza

Alla har väl hört talas om propagandajippot ”Ship to Gaza”. Men hur många svenskar har egentligen koll på hur den grå vardagen ser ut i Gazas omnejd? Denna verklighet kan beskrivas med en annan slagkraftig slogan – ”Rockets from Gaza”.

Vad som i det tysta (i alla fall i det svenska medieklimatet) sker närmast dagligen är nämligen att Hamas och andra terrororganisationer från Gaza avfyrar granater och raketer mot civila mål i Israel. Intensiteten i dessa angrepp har varierat under den senaste tioårsperioden, med en topp 2008, innan Israel gick in i Gazaremsan, en kraftig nedgång 2009-10, och sedan en ökning igen vilken kulminerat med en intensiv beskjutning de senaste dagarna.

Låt oss därför ta en liten titt på grundläggande fakta om denna beskjutning. Sedan Israel lämnade Gaza 2005 har mer än 8000 raketer avfyrats från Gaza in i Israel. Mellan 2006 och 2011 dödades 44 Israeler och över 1700 skadades i dessa attacker, som är riktade mot civila mål. Till en början (2001-2005) var beskjutningen mera sporadisk och bestod uteslutande av granater från granatkastare och primitiva ”hemmagjorda” Kassamraketer med relativt kort räckvidd. Huvuddelen av beskjutningen riktades mot staden Sderot som ligger nära Gazaremsan.

Räckvidd för olika raketer

Från och med 2006 intensifierades beskjutningen, och i och med att Gradraketer med längre räckvidd nu började användas kom fler städer, däribland Ashkelon, att utgöra måltavla. De Israeliska förlusterna börjar öka. Denna dystra trend fortsatte under 2007 och i ännu högre grad 2008 då Hamas började få tillgång till Iranska raketer med ännu längre räckvidd. Under våren 2008 nådde beskjutningen en intensitet av omkring 400 raketer i månaden. Mellan juni och november ledde en tillfällig vapenvila till en kraftig minskning av beskjutningen, till omkring 10 i månaden.

Sedan vapenvilan brutit samman i början av november ökade beskjutningen igen, till omkring 200 i november och 600 i december. Detta ledde till sist till att israeliska trupper 27 december 2008 gick in i Gaza för att slå ut raketramperna. Gazakriget varade i tre veckor varefter IDF drogs tillbaka. Efter detta reducerades beskjutningen kraftigt, till mellan 10 och 20 i månaden. Även 2010 blev ett förhållandevis lugnt år, men 2011 började beskjutningarna öka igen.

Under 2011 och 2012 har intensiteten i attackerna varierat kraftigt från månad till månad, med färre än 10 avfyrade vapen under fyra månader, och fler än 100 under sex månader. Oktober 2012 var en mera intensiv månad och sedan ett par dagar tillbaka har intensiteten ökat kraftigt. På bara tre dagar har omkring 400 raketer och granater avfyrats från Gaza mot mål i Israel. Nytt är också att raketer med ännu större räckvidd än tidigare använts, vilket gjort att storstäderna Jerusalem och Tel Aviv nu adderats till listan av befolkningscentra som beskjutits.

Antal raketer avfyrade från Gaza mot Israel per år

I den flora av vapen som Hamas riktar mot den israeliska civilbefolkningen är det fem typer som varit de mest framträdande, alla med sin speciella karaktäristik och prestanda. Generellt kan sägas att trenden har varit att primitiva vapen med kort räckvidd gradvis ersätts av Iranska vapen med längre räckvidd. Här kommer en kort presentation av dessa fem vapentyper:

Hamasraketer – lite data

Av flera skäl är uppgifterna ungefärliga. Dels finns det ofta många varianter av samma vapen med lite olika prestanda, dels ligger det i sakens natur att vapnets innehavare inte gärna delar med sig av information om det. Särskilt osäker får uppgiften om CEP anses vara. Jag har från olika källor försökt göra en rimlig uppskattning, men ta den med en nypa salt. Den bör i alla fall ge en fingervisning om vad det handlar om. Inga av dessa vapen är några precisionsvapen, utan de duger enbart till att bekämpa ytmål , så som städer, större anläggningar eller större militära förband.

Fajr-5 avfyras

De enklare vapnen, Kassamraketerna och möjligen granatkastar- ammunitionen tillverkar Hamas själva på Gazaremsan. Övriga vapen måste importeras. De flesta har Iranskt ursprung, men modellerna är oftast kopior eller utvecklingar av kinesisk eller sovjetisk materiel. Denna materiel letar sig till Gaza på olika vägar, via Syrien, Egypten, Libyen, Sudan och andra länder. Rent geografiskt finns dock i princip bara två möjliga vägar in i Gaza, via landgränsen mot Egypten eller över hav till Gazas långa kustremsa.

I och med Israels marinblockad är i princip sjövägen för raketer till Gaza stängd. Däremot fraktas uppenbarligen vapen från Iran till Gaza över hav, vilket beslagen på fartyget Victoria 2011 visar. Vapenlasterna kan dock inte lossas direkt i Gaza, utan fraktas till Egypten för att sedan föras in via tunnlar under gränsen mellan Egypten och Gaza. Denna väg in är dock besvärlig, och medför att större utrustning, som raketer, måste monteras isär, fraktas in i delar genom tunnlarna, och sedan monteras ihop igen inne i Gaza. Detta gör att införseln blir en rännil jämfört med om fartygen kunde gå direkt till Gaza, vilket naturligtvis är anledningen till att Israel är så mån om att bevara sjöblockaden av Gaza, och Hamas vänner lika angelägna om att häva den.

Israel har ett antal sätt att möta rakethotet. Sjöblockaden av Gaza har redan nämnts. Utöver detta finns ett antal defensiva och offensiva metoder. Defensivt har Israel infört ett varningssystem så att befolkningen skall hinna söka skydd vid beskjutning. Beroende på hur nära Gaza de tilltänkta målen bor har de 10-60 sekunder på sig att söka skydd när larmet går. Sedan ett par år tillbaka har Israel ett missilförsvarssystem kallat Iron Dome, som kan upptäcka och skjuta ned inkommande raketer. Som alla liknande system är det inte 100 % tillförlitligt, och det är ett mycket dyrt system, men det har stoppat ett stort antal raketer (uppskattningsvis 90 %) att nå sitt mål. Iron Dome lär ha kostat 2 miljarder att utveckla, och varje batteri (Israel har 4 stycken, och fler under tillverkning) har en prislapp på 350 miljoner, och ett styckepris per insats på runt 300000.

Iron Dome – Israels nya missilförsvar

Israel har inte heller dragit sig för offensiva operationer mot raketramperna. Främst har detta skett i form av flyganfall. Dessa anfall har riktats mot avfyringsramper, raketupplag och tunnlar för smuggling av raketer. Det israeliska flygvapnet använder sig av vapen med hög precision och strävar efter att undvika att anfalla mål där civila riskerar att komma till skada. Detta är tyvärr inte detsamma som att inga civila faktiskt kommer till skada. Tvärtom har även många civila palestinier skadats och dödats i dessa anfall, långt fler än det antal israeler som skadats och dödats i raketanfallen. Detta brukar av Hamas tillskyndare tas som intäkt för att Israel är en större bov än Hamas, eller till och med anklagelser att Israel och dess vänner är rasister som värderar israeliska liv mycket högre än palestinska.

Denna slagsida i fördelningen av offer har dock en helt annan förklaring. Det handlar om den vitt skilda kapaciteten mellan IDF och Hamas. Att Hamas inte lyckas döda fler israeler beror inte på bristande vilja, utan på bristande förmåga. De gör sitt yttersta för att döda så många israeler de kommer åt, men de har inte fler och bättre raketer (ännu) än att de flesta israeler är utom räckvidd och de flesta raketer som avfyras missar sitt mål eller bekämpas av israelerna. Kunde Hamas döda varenda israel torde det inte råda något tvivel om att de skulle göra det.

IDF däremot har i sammanhanget närmast obegränsad förmåga. De skulle kunna utplåna Gazaremsan och alla som befinner sig på den inom loppet av timmar efter ett eventuellt beslut om detta. Detta är dock långt ifrån dess intentioner. Vad man vill göra är att eliminera det hot som riktas mot Israels civilbefolkning, att slå ut de vapensystem som riktas mot dem, och de terrorister som avfyrar dem.

Även med precisionsvapen är detta en allt annat än enkel uppgift, särskilt om man har som mål att skona civilbefolkningen, och ännu mera om fienden medvetet döljer sig bland civilbefolkningen i syfte att undgå bekämpning, eller att vinna propagandapoäng när civila blir oskyldiga offer för beskjutning som riktas mot militära mål. Att på detta sätt använda civila som mänskliga sköldar är en taktik som Hamas regelmässigt använder sig av, och som har stor del i förklaringen att så många civila drabbas av striderna.

De två sidornas olika syn på civila

Förutom att civila riskerar att hamna i skottlinjen har flyganfall ännu en nackdel. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att garantera att man kan hitta och bekämpa alla mål enbart från luften. Endast marktrupp som utövar ständig kontroll över ett område kan genomsöka byggnader och andra gömställen för att försäkra sig att raketer och raketramper inte döljs där och md kort varsel kan köras fram och avfyras. Detta var anledningen till att Israel årsskiftet 2008-2009 gick in med marktrupp i Gaza.

Operationen var framgångsrik såtillvida att rakethotet från Hamas temporärt kunde i det närmaste elimineras. Under de två följande åren kunde Hamas bara avfyra en bråkdel så mycket raketer som innan invasionen. Med detta i minnet krävs det inget geni för att räkna ut att israelerna, när nu raketbeskjutningen åter intensifieras, funderar i termer av ännu en markoperation.

Markinvasion har dock ett antal betydande nackdelar. Om flyganfall leder till dödsoffer, så gör en markinvasion det i ännu högre grad. Under Gazakriget 2008-2009 dödades 1100-1400 människor (beroende på källa), nästan enbart på den palestinska sidan. Av förlusterna var 30-60% civila (återigen beroende på källa), en siffra som är förfärande hög, men inte desto mindre betydligt lägre än i jämförbara krig, och detta trots att Hamas medvetet använder civila som sköldar.

En markinvasion för också med sig svåra belastningar på världsopinionen, och är omöjlig att upprätthålla under någon längre tid utan enorma kostnader och förluster. Sist stannade IDF i bara tre veckor. Det är därför långt ifrån självklart att Israel väljer att slå till på detta sätt än en gång, särskilt som dess geopolitiska situation idag är radikalt sämre till följd av regimskiftet i Egypten. Det är därför min förhoppning att Israel skall kunna finna andra vägar att skydda sin befolkning än genom ännu en markoperation mot Gaza, även om jag har svårt att se vilka andra metoder som kortsiktigt skall få bukt med raketplågan.

På lite längre sikt tycker jag det finns all anledning att sätta sitt hopp till försvarssystem som Iron Dome. Om systemet visar sig vara lika effektivt som de första insatserna med det antyder så skulle ett fullt utbyggt system medföra att Hamas kan skjuta sina raketer bäst de vill, utan att träffa några mål, vilket rimligen till sist övertygar dem om det meningslösa att fortsätta med raketattackerna.

Ett Israel som i lugn och ro kan plocka ned de raketer som riktas mot deras städer har också råd att ha lite mera is i magen. Man behöver inte ge sig in på markoperativa äventyr för att freda sin befolkning. Man har råd att bli än mer restriktiv i insättandet av flygangrepp mot raketramper så att ännu färre civila än idag riskerar att hamna i skottlinjen.

Problemet är kostnaden. En Kassamraket kostar bara Hamas en hundradel av vad det kostar Israel att skjuta ned den. Israel är en liten stat med begränsade resurser. Det är tveksamt om de själva klarar att bära kostnaden för att sätta upp tillräckligt med batterier (det talas om ett behov av ca 20 stycken) för att neutralisera rakethotet från Gaza. USA har också gått in med finansiellt stöd för att hjälpa Israel att anskaffa fler batterier. Det borde EU också göra, eller varför inte Sverige.

Vill man på allvar hjälpa till att minska spänningen i området är hjälp till Israel att skaffa sig fler raketförsvarssystem en utmärkt åtgärd. Det skyddar inte bara israeliska civila (vilket i sig naturligtvis är behjärtansvärt), det minskar också risken för att israeliska flygangrepp och markoperationer skall bli nödvändiga, och räddar därmed indirekt även palestinska liv.

Vill man däremot öka spänningen, öka Hamas kapacitet att döda israeliska civila, och stärka Israels motiv att slå tillbaka militärt, då är jippon som ”Ship to Gaza” en lämpligare åtgärd. Kan man få bort den israeliska marinblockaden av Gaza kan nämligen Hamas mångdubbla införseln av raketer, jämfört med dagens omständiga smuggling genom tunnlar. Och det finns onekligen de som vill detta.

 

Patrik Magnusson, oberoende konservativ

Advertisements

0 Responses to “Rockets from Gaza”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: