Sommartyckande 1: STASI-prästen

Kära läsare,

Som ni säkert märkt har Esse Non Videri varit en smula tystlåten på sistone. Det innebär inte att jag har slutat ha åsikter om allt möjligt, bara att jag inte haft tid att skriva ned dem. Terminsslut med allt vad det innebär av betyg, restuppgifter och genuskurser äter snabbt upp en lärares fria tid, och sedan vill man ju passa på att ägna familjen all tid man bara kan.

Nåväl, för att inte denna tystnad skall bli permanent så inleder jag nu en liten serie med korta sommartyckanden, där jag skall försöka att någorlunda kortfattat kommentera händelser och företeelser. Jag har ju annars en dragning åt de mera långrandiga analyserna, och de kanske kommer åter så småningom.

Burträsk Kyrka – Hur många förtroenden yppade där har letat sig till STASI:s arktiv?

Första föremålet för mitt tyckande blir STASI-prästen i Burträsk. Det tycks nu som att han trots tidigare nekande är överbevisad om att ha varit en särskilt aktiv och engagerad agent för DDR-diktaturen, och att han faktiskt börjar göra vissa medgivanden. Att man känner avsky för denne man och hans smutsiga gärning borde vara överflödigt att påpeka, men det tycks som om det inte är lika självklart vare sig för den nu pensionerade prästens församlingsbor, eller alla hans partikamrater i Kristdemokraterna, så det är lika gott att vara tydlig.

Genom sitt agerande under tiden i DDR orsakande han stort lidande för de regimkritiker som satte sin tilltro till honom. Sedan han kom till Sverige fortsatte han att tjäna sina herrar i Berlin genom att bl.a. rapportera om kyrkan och om studenter. Det vore oerhört intressant att få veta vilka motiv han haft för sin gärning, om det var för ren ekonomisk vinning, av ideologiska skäl, eller något helt annat, och man får hoppas att han när insikten om att han definitivt är avslöjad har sjunkit in tar bladet från munnen och berättar. Inte för att motiven på något sätt kan ursäkta det han gjort, men för att det är viktigt att förstå hur en människa kan bli så rutten.

Kyrkan och Kristdemokraterna kan inte undgå att i någon mån svärtas ned av det inträffade, inte för att de som många andra låtit sig luras av prästen, men för att de när sanningen började uppdagas varit så motvilliga att utreda saken och så snara att ta den man som så grovt svikit dem i försvar. Båda har dock en möjlighet att genom sitt agerande nu reparera det mesta av skadan.

Luleå Stift gjorde till en början endast halvhjärtade försök att utreda saken, men gjorde till sist en ordentlig utredning på plats i Tyskland och fick klara och tydliga besked. Något man också varit uppfriskande öppen med. Vad som nu borde vara självklart är att spionen fråntas sin prästvärdighet. Endast så kan kyrkan gå ur denna affär med hedern i behåll.

Kristdemokraterna, för vilka mannen är representant i både kommunfullmäktige och i kyrkomötet, har varit än mer tafatta. Så sent som i juni gick Thérèse Engdahl (ordförande för Kristdemokrater i Svenska kyrkan) ut och försvarade mannen, trots att bevisläget mot honom då var ganska klart, och han har inte uppmanats att lämna sina förtroendeuppdrag. Först nu lär han själv ha avsagt sig uppdragen. Jag kan inte se något skäl till varför Kd inte skyndsamt bör se till att han utesluts ur partiet. Kanske kan han med sina meriter välkomnas hos (v) istället?

Allra helst borde han naturligtvis åtalas för spioneri eller vilka rubriceringar som nu kan passa in på vad han gjort. Jag hyser dock inga förhoppningar om att så kommer att ske. De grövsta förbrytelserna han gjort tycks ha skett för så länge sedan att de med säkerhet är preskriberade vid det här laget, och intresset för att beivra förbrytelser gjorda i kommunismens namn är i alla händelser litet i Sverige. Annat hade det varit om han angett folk till STASI:s föregångare, GESTAPO.

Patrik Magnusson, oberoende konservativ

Advertisements

2 Responses to “Sommartyckande 1: STASI-prästen”


  1. 1 Fältmarskalken July 28, 2012 at 10:19 am

    Herr Magnusson,
    Det är högst glädjande att åter få ta del av herr Magnussons alltid lika välunderbyggda och goda synpunkter.

    I fallet med den prästman, vilken icke synes vara annat än en quistling och vederstygglig kommunistlakej, finns egentligen intet att tillägga utöver det herr Magnusson så förtjänstfullt framfört.

    En ytterligare aspekt som möjligen kan anföras är att nämnde prästman halsdarrigt vägrat att erkänna sina försyndelser trots att han rimligen borde ha insett att bevisningen, i form av ett digert material i Stasis akter, skulle bli honom övermäktigt. Att han nu när bevisningen är ställd utom allt tvivel, stående under “galgen”, gör vissa medgivanden är betecknande. Detta förhållande ger, enligt mitt förmenande, domkapitlet i Luleå intet val. Prästmannen måste ovillkorligen och ofördröjligen skiljas från prästämbetet. Vår Kyrka kan icke ha själasörjare som utlämnat människor till mörkrets makter.

  2. 2 Thomas July 30, 2012 at 1:14 am

    En ytterst olustig historia detta.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: