Lathund för hantering av politisk förändring

Det här med förändringar över tid kan vara jobbigt, inte minst för ett politiskt parti. Omvärlden förändras och det politiska klimatet med det. Idéer som en gång var väl avpassade till verkligheten blir frånsprungna av utvecklingen. Idéer som inte bara var rumsrena utan rent av allmänt vedertagna finner sig plötsligt stå i skamvrån. Som den serviceinriktade person jag är har jag här ställt samman en liten lathund för partier som drabbas av att gamla goda idéer plötsligt bara är gamla.

Låt säga att vårt parti länge förespråkat den politiska inriktningen A. Men så plötsligt sker det dramatiska förändringar i vår omvärld. Politik A hamnar i onåd då det i omvärlden visat sig att den får svåra biverkningar, så allt talar nu för att vårt parti bör överge A och istället satsa på den mera verklighetsförankrade och mindre moraliskt belastade, men ändå närbesläktade politiken B. Vilka alternativ har vi nu för vår offentliga politiska positionering. Här är några huvudlinjer:

  1. A – Så har det alltid varit och så skall det förbli!
  2. Nej vi har aldrig tyckt A. Vi har alltid stått för B.
  3. Vadå A&B? – *lalalala* Vi hör ingenting, ser ingenting
  4. Jo, vi tyckte A, men kom på att det var dumt så det tar vi avstånd från och nu tycker vi B
  5. Ja, vi tyckte A, och det var rätt då, men nu är läget ett annat och då är B rimligt
  6. Äsch, vi tycker egentligen fortfarande A, men folk blir så förbannade så vi har slutat säga det högt
  7. Jaja, vi kanske tyckte lite A förr, men ni andra är då inte bättre. Ni tyckte också A för 126 år sedan. Och dessutom har ni tyckt Z. Och så mobbar ni oss.

Själv föredrar jag nummer 4 och 5. Vilken som passar bäst beror på läget. Har man verkligen varit ute och cyklat finns det inget som imponerar mer på mig än att man kan ställa sig upp och erkänna att det faktiskt var så. Däremot finns ingen anledning att kräla i stoftet i onödan. Förändras världen måste man anpassa sig. Det som en gång var rätt kan faktiskt bli tvunget att omprövas, utan att det för den skull blir retroaktivt fel i en annan tid och ett annat läge.

Nummer 1 är ju tämligen korkat, men det är i alla fall modigt och ärligt, och för sådant utdelas åtminstone hedersomnämnande – företrädelsevis på partiets likvaka.

Övriga, tillika de kanske mera vanliga i den verkliga världen, är alla på lite olika sätt fega och oärliga. Nummer 2, den gamla hederliga historieförfalskningen kan vara effektiv om den görs på ett smidigt sätt, men är man allt för klumpig och uppenbar riskerar det att explodera i ansiktet. Den kanske mest effektiva varianten är nummer 3, låtsas om det regnar. Var tillräckligt luddig i alla uttalanden, besvara alla frågor med ”god dag yxskaft”, och pumpa etern full med någon helt annan fråga, så tappar snart både media och andra partier tråden och intresset.

Nummer 6 är en intressant kompromiss mellan 1 och 4. Den kan man ta till om man inser att man är rökt om man håller fast vid det gamla, men när man ändå inte vill släppa taget. Det ger en nackdelarna från de båda andra alternativen, men inga av fördelarna. Man framstår fortfarande som en fundamentalistisk idiot, samtidigt som man framstår som oärlig.

Nummer 7 slutligen är också en populär variant som med fördel kan brukas även av de som inte normalt uppträder i folkdräkt. Anfall är bästa försvar gäller även för det mesta i politiken. I alla fall i teorin. Så länge motståndarna är på ungefär samma våglängd och allt urartar i pajkastning kan man klara sig helskinnad, till priset av lite allmänt ökat politikerförakt. Men ve den politiker som försöker detta och ställs inför en motståndare som håller huvudet kallt och klarar av att fortsätta leverera ett konstruktivt eget budskap.

Patrik Magnusson, oberoende konservativ

Advertisements

8 Responses to “Lathund för hantering av politisk förändring”


  1. 1 Joakim Larsson November 10, 2011 at 11:19 am

    Hehe. Själv håller jag nog mest på A. 🙂

  2. 2 Patrik Magnusson November 10, 2011 at 8:10 pm

    Ja du Joakim. Ärlighet varar ju längst säger man, men jag vet inte jag… 😉

  3. 3 Allianspartisten November 10, 2011 at 9:24 pm

    En av våra ledande politiska företrädare, om än inte just nu tillhörande de mest framgångsrika, tillhör ofelbart kategori 1, eller hur ska man annars tolka längtan tillbaka till tiden då “Domus var Domus”?

  4. 4 Patrik Magnusson November 10, 2011 at 10:17 pm

    Allianspartisten: Det går nog placera in både framgångsrika och mindre framgångsrika politiker av alla färger i lite olika kategorier här. Själv måste jag erkänna att jag tänkte lite på avgående vänsterledaren Ohly och hans förhållande till kommunismen när jag knåpade ihop alternativ 6.

  5. 5 Allianspartisten November 11, 2011 at 12:54 am

    “Själv måste jag erkänna att jag tänkte lite på avgående vänsterledaren Ohly och hans förhållande till kommunismen när jag knåpade ihop alternativ 6.”

    Jag gissar att du inte blir alldeles förvånad om jag säger att detta ditt konstaterande är helt klockrent. 🙂

  6. 6 Non serviam! November 16, 2011 at 9:43 am

    Sverigedemokraterna tycks nu vilja beteckna sig som socialkonservativa. Är det en 5:a eller 6:a?

  7. 7 Patrik Magnusson November 16, 2011 at 6:50 pm

    Non Serviam!

    Jag inser att min modell inte alltid är så självklar att klassa efter när verkligheten knackar på. Det är ju det som allt som oftast är problemet med teoretiska modeller. Jag tycker nog mest det verkar passa in på Nr 6, en kosmetisk förändring som man gör för att det ser bra ut, men som man innerst inne inte tror på.

    Det finns måhända lite inslag av både 4 och 5 i denna tankegång, och i så fall kanske snarare 4 än 5. Det handlar ju inte om att förutsättningarna har ändrats utan snarare då att man inte är riktigt bekväm med sin etikett. Men det är ju inte så att man förkastar nationalismen, bara tonar ned den lite.

    Sedan finns det ju Sverigedemokrater som konsekvent håller fast vid alternativt ett, d.v.s. i detta fall nationalismen, vilket jag nog anser i detta läge är både det mest rakryggade och det ur deras taktiska perspektiv det klokaste. Även om denna lösning inte tilltalar mig personligen, så tror jag att den tilltalar deras väljare, och det torde i sammanhanget vara mer intressant för dem.

  8. 8 G.G.M. November 21, 2011 at 11:54 pm

    Själv har jag känt mig tvungen att säga 4. många gånger i mitt liv och kommer förmodligen att behöva säga det igen, tyvärr: “You live, you learn”. Också 5. har jag sagt några gånger, medan jag fortfarande är för ung för att påstå 1. Att jag sällan har valt de övriga bortförklaringarna är en förklaring till att varför jag aldrig skulle bli en populär politiker.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: