Hur fulla är de i HD egentligen?

En man som stod åtalad för mordförsök har friats i Högsta Domstolen med motiveringen att han var så berusad att han inte kan anses haft uppsåt att döda när han stack kniven i två medmänniskor. Därmed öppnas oanade möjligheter för landets advokater och brottslingar. Om man bara pumpar i sig tillräckligt mycket narkotika eller alkohol för att tappa kontrollen över sitt handlande så är det alltså att betrakta som en förmildrande omständighet som leder till mildare eller uteblivet straff när man begår brott så grova som mord eller mordförsök.

Detta är inte rimligt. Var och en måste bära det fulla ansvaret för sina handlingar, även handlingar utförda i onyktert tillstånd. Att bli berusad på olika droger är ju inget som bara råkar hända en person slumpvis. Det är ett medvetet val man gör, och därmed är man själv ansvarig för att man har försatt sig i det tillstånd där man inte längre klarar av att kontrollera sitt handlande. Då får man också leva med konsekvenserna.

Ok, det finns undantag. En person som mot sin vilja tvingats i preparat som får denne att spåra ur bör rimligen inte hållas rättsligt ansvarig för vad denne då gör. Däremot bör den som tvingat i personen drogerna få bära det fulla ansvaret för vad som sedan sker. Ett annat tänkbart undantag från mitt resonemang är personer som är så fast i ett missbruk att de inte längre kan anses ha en egen vilja att besluta om intag av droger med, men dessa bör å andra sidan inte gå lösa i samhället, utan vara inspärrade på tvångsvård till dess att de kan hantera sitt beroende.

Nej, de ärade domarna i HD måste nog själva ha varit en smula berusade när de kläckte denna idé, vilket man väl får förmoda i deras värld innebär att de går fri från ansvar för sitt dåliga beslut. Det gör de inte i min värld.

Patrik Magnusson, oberoende konservativ

Advertisements

11 Responses to “Hur fulla är de i HD egentligen?”


  1. 1 torysocialist November 4, 2011 at 9:48 am

    Hörde om detta i P1 häromdagen. Helt sanslöst och vettlöst. Trodde vi hade lämnat 70-talets ultraflum bakom oss.

    Madeleine Leijonhufvud var mäkta upprörd när hon intervjuades i P1, vilket är fullt förståeligt.

    För hur ska rätten döma om t ex en rattfyllerist kör ihjäl ett barn? Ska han fråntas ansvar för att han först druckit sig redlös och sedan satt sig i en bil?

    Det här måste rättas till.

  2. 2 Fältmarskalken November 4, 2011 at 10:46 am

    Först ber jag att med största skärpa få instämma i herr Magnussons förfäran över Högsta Domstolens sakliga utslag. Med detta sagt vill jag dock framhålla att det stora problemet i detta utslag nog icke ligger hos de hedervärda justiteråden, även om ock dessa kan fela, utan i den lagstiftning som överhuvudtaget möjliggör detta upprörande utslag. Högsta Domstolens uppgift är att tolka lagstiftningen utifrån dess bokstav och andemening. Är lagstiftingen bristfällig är detta Riksdagens sak att rätta och icke Högsta Domstolens.

    Hela problemet utgörs i grunden av den värderelativism som under långerliga tider förpestat vårt land. Här finnes icke rätt eller fel och här finnes icke heller gott eller ont. Denna värderelativism, som främst spridits av socialistiska och liberala krafter, har på kriminalitetens område utmynnat i en syn, som något hårddraget, innebär att det är brottslingen som är offret och att det näst intill är offret som är brottslingen. Då lagstiftandet länge legat i värderelativistiska politikers händer är det icke särdeles märkligt att även lagstiftningen påverkats. En lagstiftning som möjliggör Högsta Domstolens hårresande utslag.

    Givetvis måste ändring ske. Respekten för det som är rätt och gott måste återställas vilket väl låter sig göras genom att åter ge Tio Guds Bud, och i detta sammanhang särskilt det Femte och Sjunde Budet, en central roll i vårt samhälle.

    Den som begår ett brott, ovsett om det sker i ett sunt tillstånd eller ett osunt tillstånd uppkommet genom intagande av alkohol eller droger, måste alltid ta det fulla ansvaret för sin handling och därigenom också vara beredd att näpsas med det straff som lagen förmår. I detta ligger även att en översyn av straffsatserna måste ske i syfte att väsentligt skärpa påföljderna och införa ett system där varje återfallsbrott straffas hårdare.

  3. 3 essenonvideri November 4, 2011 at 11:10 am

    “Högsta Domstolens uppgift är att tolka lagstiftningen utifrån dess bokstav och andemening. Är lagstiftingen bristfällig är detta Riksdagens sak att rätta och icke Högsta Domstolens.”

    Med vetskap om den klokskap som allt som oftast vägleder våra politiker är jag böjd att instämma i att lagstiftingen kan brista. Är det möjligt att tolka lagen som HD gjort behöver absolut lagen skrivas om. Samtidigt vill jag nog inte släppa HD från kroken så lätt. Att det är möjligt att göra den tolkningen är inte detsamma som att detta är den enda möjliga tolkningen.

    Allt för ofta tycks svenska domstolar ha en böjelse att tolka lagen och tillämpa straffskalorna på det sätt som bäst gynnar brottslingarna och minst skyddar brottsoffren. Formellt är de i sin fulla rätt att göra det, men jag anser att det säger en hel del om deras värderingar att de gör så, och att de måhända följer lagens bokstav men inte dess andemening.

    Men när vi nu har de domstolar vi har, så måste den logiska slutsatsen bli att de behöver andra lagar att döma efter, lagar som minskar deras utrymme att dalta med brottslingar. Här handlar det inte heller bara om bedömningen av stupfulla gärningsmän, utan rent generellt. Framförallt när det gäller våldsbrott utdöms som regel alldeles för milda straff.

  4. 4 Friskytten November 4, 2011 at 12:16 pm

    Här måste en rättelse in! Det är nämligen inte HD-domarna som metaforiskt har supit utan professorerna emeriti Leijonhufvud och Wennberg. Även för den som saknar juridisk skolning är det nämligen bara att läsa innantill i domen för att förvissa sig om att påståendet att HD öppnar för att berusning innebär frånvaro av uppsåt är en ren fabrikation. Domen är bara 16 inte särskilt tätt skrivna sidor lång och resonemanget är glasklart. Den finns, som väl är, också allmänt tillgänglig på nätet så det är bara för den hugade att läsa (vilket jag själv gjort): http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2011/2011-09-16%20B%202130-11%20Dom.pdf (pdf)

    Det HD gör är att ändra en lagtolkning från 1973 som i praktiken innebar att självförvållad berusning _automatiskt_ skulle innebära att uppsåt föreligger, d.v.s. om den misstänkte gärningsmannen var självförvållat berusad skulle normal uppsåtsprövning inte göras, utan uppsåt skulle anses föreligga. Detta strider, som HD i sin dom konstaterar, mot flera grundläggande rättsprinciper — inte minst nulla poena sine culpa. Det HD har gjort är att återställa lagtolkningen till det som borde gälla, nämligen att eventuell självförvållad berusning inte ska påverka uppsåtsbedömningen. Enklare uttryckt: man ska inte ha mindre rättssäkerhet bara för att man varit full. (Lagtolkningen från 1973 byggde på ett alkoholpolitiskt ställningstagande där syftet uttryckligen var att bestraffa alkoholkonsumtion i sig.) Ingenstans i domen står att gärningsmannen på grund av berusning ska anses inte ha uppsåt.

    Jag måste därför uppmana Patrik Magnusson liksom övriga kommentatorer här att själva läsa domen och sedan bilda sig en uppfattning om vad HD egentligen sagt.

  5. 5 essenonvideri November 4, 2011 at 2:37 pm

    Friskytten,

    Tack för din länk. Det är i sanning föredömligt att gå direkt till källorna när man debatterar en fråga. Jag finner dock inget i domen som ändrar min bild av domens innebörd, eller min åsikt om den.

    Det är förvisso riktigt som du skriver, att HD inte med sin dom utesluter möjligheten att hävda uppsåt även när en gärningsman varit berusad, men i praktiken innebär det en risk att det i många fall kommer att bli svårt att påvisa uppsåt, när man har med gärningsmän att göra som så att säga valt att försätta den del av kroppen – hjärnan – som ansvarar för att tänka ut ett uppsåt eller att avstå från att göra det, ut stridbart skick.

    Exakt vilka konsekvenser detta kommer att få återstår naturligtvis att se. Har Leijonhufvud och Wennberg rätt i sina farhågor, vilket jag tror, så kommer ett stort antal brottslingar att komma lindrigare undan (våldsbrott begås trots allt väldigt ofta av just berusade personer), har du och HD rätt kanske konsekvenserna blir betydligt mindre.

    Sedan skulle naturligtvis allt detta spela mindre roll om grov misshandel inte bedömdes som ett så harmlöst brott som det görs idag. I så fall kunde det ju kvitta om någon som hugger en annan i strupen med en kniv hade för avsikt att döda eller ej. Just mordförsök tycks ju även utan problematiken med berusade gärningsmän vara ett brott som är svårt att fälla någon för.

    Jag minns ett fall för ett antal år sedan då en person som misshandlat några personer genom att detonera en handgranat i deras närhet fick sänkt straff eftersom det inte ansågs att han försökt mörda dem. Jag har sett liknande exempel, liknande det nu aktuella, där livsfarliga och multipla knivhugg inte anses utgöra ett mordförsök. För mig framstår det som fullständigt orimligt att tänka sig att den som begår sådana handlingar haft annat uppsåt än att döda.

    https://essenonvideri.wordpress.com/2009/04/03/handgranat-%e2%80%93-inte-sa-farlig/

  6. 6 torysocialist November 4, 2011 at 5:44 pm

    Inte heller jag ser att HD med domen bidrar till ökad konsekvens eller klarhet i kommande domar. Snarare tvärtom.

    Ser att bl a Göran Lambertz varit inblandad i avgörandet, vilket inte förvånar mig det minsta.

  7. 7 essenonvideri November 4, 2011 at 8:02 pm

    Nä, Lambertz har väl inte direkt utmärkt sig på något positivt sätt så vitt jag kan bedöma.

  8. 8 Fältmarskalken November 4, 2011 at 11:30 pm

    “Men när vi nu har de domstolar vi har, så måste den logiska slutsatsen bli att de behöver andra lagar att döma efter, lagar som minskar deras utrymme att dalta med brottslingar. Här handlar det inte heller bara om bedömningen av stupfulla gärningsmän, utan rent generellt. Framförallt när det gäller våldsbrott utdöms som regel alldeles för milda straff.”

    Detta är en mycket rimlig slutsats. Vi skall vara fullt medvetna om att det är en grannlaga uppgift för Högsta Domstolen och andra högre rättsinstanser att tolka den urvattnade strafflagstiftning vi har idag och den tafatta rättspraxis som växt fram utifrån denna. Även om Högsta Domstolen har ett tolkningsutrymme, som kan användas åt ena eller andra hållet, är grundproblemet lagstiftingens flathet och dess oförmåga att skilja på vad som är rätt eller fel.

    Självklart är ock den så kallade “humana kriminalvården” ett problem. Icke har väl brottsligheten minskat genom att förhärdade brottslingar behandlas med en mildhet, som de på intet sätt gjort sig förtjänta av?

    Den som begår brott, och då särskilt våldbrott där medmänniskor tages av daga eller skadas, måste beläggas med rättvisa och hårda straff. En del i detta är ett livstidsstraff utan möjlighet till benådning, som icke enbart bör kunna utdömas för mördare utan ock för de som upprepade gånger begår allvarliga våldsbrott utan dödlig utgång. Ingen laglydig medborgare skall behöva utsättas för risken att möta en våldsverkare som åter och återigen begår sina vederstyggliga brott. En sådan våldsverkare har förverkat sin rätt att fritt vistas i samhället och bör aldrig mer få njuta frihetens sötma.

    Vidare anser jag att det som anförs ovan, av Friskytten, angående vad Högsta Domstolens utslag innebär i praktik icke är alldeles självklart. Vad frågan ytterst gäller är att var och en, som icke är behäftad med någon sinnessjukdom, alltid måste vara beredd att ta ansvar för sina gärningar. För den som berusar sig, och därefter begår illdåd, får berusningen under inga som helst omständigheter ses som en förmildrande omständighet, avseende detta måste lagsstiftningen vara “glasklar”.

    Min otvetydiga slutsats är att Högsta Domstolens utslag, sprungen ur befintlig lagstiftning och rättspraxis, såsom det är skrivet, tillför en osäkerhet. Att det, såsom Friskytten uttrycker det, “Ingenstans i domen står att gärningsmannen på grund av berusning ska anses inte ha uppsåt” betyder icke att domen icke skulle kunna tas som intäckt för olycksaliga utslag i våra domstolar. Tvärtom ökar domstolarnas frihetsgrad och tolkningsutrymme. För att komma ur denna problematik måste därför lagstiftningen ses över.

  9. 9 Björn November 6, 2011 at 12:16 am

    Patrik, läs vad Friskytten skriver en gång till. Vad HD kom fram till var att uppsåtsfrågan skall prövas *på samma sätt* om man är berusad som om man är nykter. I det aktuella fallet frikände man för mordförsök för att man bedömde att uppsåt att mörda saknades. Denna bedömning är *densamma* som om gärningsmannen gjort samma sak, men varit helt nykter. Det innebär inte att han inte begått något brott, bara att det inte rörde sig om mordförsök.

    Det du *borde* vara kritisk mot är att man i Sverige inte förväntas behöva känna till att det är livsfarligt att sticka en kniv i någon (eller sparka någon i huvudet, o.s.v.). Givetvis är det löjeväckande och borde förändras. Men har alltså inte direkt att göra med vare sig den aktuella domen eller berusning.

    Den refererade debattartikeln tycks skräddarsydd för att utgöra underlag för indignerade kvällstidningsrubriker, men är juridiskt sett rent pinsam. Än mer om man betänker att författarna skall vara professorer i straffrätt.

  10. 10 essenonvideri November 6, 2011 at 9:24 am

    Björn,

    Jag vet mycket väl vad Friskytten skrev, och vad du nu upprepar. Jag ifrågasätter inte påståendet att avsikten är att pröva uppsåtsfrågan “på samma sätt”. Problemet är att när förutsättningarna är så olika som mellan en gärningsman som är vid sina sinnens fulla bruk, och en som är inne i dimman efter att ha berusat sig, så funkar det inte att pröva “på samma sätt”.

    När en gärningsman är helt borta i huvudet är det ju i praktiken omöjligt att avgöra vilket uppsåt denne haft eller inte haft. Frågan är om ens gärningsmannen själv vet. Då hamnar man i det läget att man tvingas göra ett antagande, antingen som tidigare att uppsåtet fanns, eller som nu efter att HD uttalat sig att det inte fanns.

    Nåväl, om du utsträcker mig samma artighet som du begär av mig och läser mina kommentarer lite mera noggrannt så ser du att jag är mycket kritisk mot att uppenbart livsfarliga våldshandlngar inte bedöms som mordförsök. Där är vi helt eniga.

    Jag menar dessutom att grov misshandel bör ha ett så högt straffvärde att det inte ska spela så stor roll om brottet dessutom bedöms som mordförsök. På det sättet kommera man till stor del förbi både problematiken att det generellt är så svårt att påvisa uppsåt till mord, och att kraftigt berusade personer nu tycks bli närmast omöjliga att fälla för just det brottet.

  11. 11 Björn November 6, 2011 at 1:37 pm

    Patrik,

    du har rätt i att jag läst dina kommentarer slarvigt, och för det ber jag om ursäkt. Det verkar som att vi huvudsakligen är överens. Jag menar att lagstiftningen och tolkningen därav borde vara uppställd så, att var och en i lagens mening förväntas vara medveten om att våld utövat mot en annan människa alltid kan leda till svåra skador eller t.o.m. dödsfall. Uppfattningen att det går att slå, sticka kniven i eller sparka någon litet lagom hör uteslutande hemma i filments värld; av normalbegåvade, vuxna människor kan vi kräva större insikter. Det är därmed löjeväckande att inte finna ett uppsåt att döda hos någon som sticker en kniv i någon annan, helt oavsett om vederbörande är berusad eller ej.

    Det som fick mig att reagera var att du använde straffrättsprofessorernas debattartikel som utgångspunkt för ditt inlägg. Den finner jag nämligen alltjämt tendentiös och faktamässigt felaktig till den grad att det är svårt att frigöra sig från misstanken att dess bakomliggande agenda är en annan än den som kom till uttryck.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: