Den absurda hållningen till STASI-arkiven

Jag tillhör ju de som länge förordat att de arkiv som visar hur STASI:s verksamhet i Sverige sett ut och vilka som deltagit i den skall öppnas. Detta naturligtvis primärt för att vi har en rätt att få ta del av vår historia, och för att de som förrått sitt land skall få stå till svars för detta, om inte i svensk domstol, så i alla fall inför historiens domstol.

Den från början fullständigt otillräckliga eftergift inför kravet på öppenhet det var att låta en enda forskare få ta del av uppgifterna, och sedan kringgärda publiceringen av hennes forskningsresultat med en rad begränsningar visar sig nu få precis så bisarra konsekvenser som man kunnat befara. De regler som Almgren haft att hålla sig till har bl.a. inneburit att hon inte får offentligt identifiera några av STASI-spionerna, inte heller ta kontakt med de utpekade för att ge dem en chans att ge sin bild av skeendet.

Hur länge skall STASI:s skugga vila över oss?

Detta har nu lett till att Almgren står inför hot om åtal då det visat sig att de avidentifierade uppgifter hon publicerat ändå varit tillräckliga för att media skall kunna spåra upp vissa av de utpekade personerna. Vi har alltså fått den absurda situationen att de personer som förrådde sitt land går fria från åtal, medan den person som försöker kasta ljus över deras förräderi åtalas.

En annan aspekt av problematiken kring hemlighetsmakeriet är att de personer som i materialet utpekas som STASI-agenter hamnar i en mycket knepig situation. Hade Almgren fått tillstånd att kontakta de utpekade hade de på ett helt annat sätt än vad som nu blev fallet fått chansen att ge sin version av saken, att ifrågasätta och korrigera uppgifter innan de publiceras.

Hade uppgifterna i arkiven varit öppna för alla att ta del av så hade de utpekade, som t.ex. Marianne Ersson, haft en chans att försvara sig med det fullständiga materialet i ryggen, inte bara de delar som SÄPO väljer att lämna ut. Vi andra hade också fått möjligheten att själva bilda oss en uppfattning istället för att vara bundna till den enda tolkning som Almgren erbjuder oss.

Den som idag vill hävda sin oskuld har en enorm uppförsbacke att kämpa i. När man som utomstående skall bedöma trovärdigheten hos en utpekad har man att väga uppgifterna från en oberoende forskare som haft tillgång till det kompletta materialet mot uppgifterna från en utpekad som inte har allt material och som har ett starkt egenintresse av att hävda sin version, samtidigt som man själv inte har någon chans att få tillgång till källorna och göra en egen analys.

Det argument som de kvarvarande anhängarna av hemlighetsmakeriet kring STASI-uppgifterna anger, att man vill skydda personerna i arkiven, håller inte. Just nu är kanske de utpekade de som har mest att förlora på att arkiven förblir stängda, åtminstone de som förr eller senare går att identifiera, och jag gissar att det faktiskt är de flesta.

Redan tidigare fanns det starka skäl i form av allmänintresse av att offentliggöra uppgifterna. Nu tyder allt på att även integritetsskäl pekar i samma riktning. Sedan kan man alltid fundera på exakt hur man lämpligast går tillväga rent praktiskt när man släpper på hemligstämpeln för att minska risken att oskyldiga tar skada, men att uppgifterna måste bli offentliga kan inte längre råda något tvivel om.

Patrik Magnusson, oberoende konservativ

Advertisements

2 Responses to “Den absurda hållningen till STASI-arkiven”


  1. 1 Fältmarskalken November 5, 2011 at 10:03 am

    Grundproblematiken i detta är rättsäkerheten. Den som anklagas för något måste ock på ett vederhäftigt sätt kunna försvara sig. Av denna anledning bör ett offentligörande av uppgifter ur STASI-arkiven, rörande misstänkta landsförädare och spioner, kombineras med, om så krävs en översyn av lagstiftningen gällande preskription, i syfte att åtal skall kunna väckas.

    Genom en förändring av lagstiftningen som trädde ikraft den 1 juli 2010 sker icke någon prepskription om brottet begåtts efter den 1 juli 1985. Jag har i skrivande stund inte denna lagstiftning för handen och är därför något osäker på huruvida de landsförädiska brott, som begåtts av den östyska kommunistiska regimens lakejer omfattas eller icke. Möjligen bör ock en revidering av bortre gräns för gärningens utförande ske, för säkerställande av att varje misstänkt landsförädare kan lagföras.

    Att träda i främmande makts tjänst, på sätt som skett för de som sålt sina själar till vidriga blodsbesudlade kommunistiska mördare, kan icke betraktas som något annat en ett mycket grovt och avskyvärt brott. Dock är det viktigt för upprätthållandet av rättstaten att lagföringen sker efter det regelverk som finns. Landsförädare, såsom alla andra grova brottslingar, skall näpsas med laga dom och icke genom massmedias försorg.

  2. 2 essenonvideri November 5, 2011 at 4:17 pm

    Fältmarskalken,

    Instämmer i att det bästa vore om det hela kunde prövas rättsligt. Jag vet dock inte om det är möjligt.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: