Dolkstötspartiet

"-jo, doktorn... -Nej, vänta säg inget. Låt mig gissa. Du är sossepolitiker, va?"

Det är en (för utomstående) ganska underhållande ironi att det parti som i decennier haft som affärsidé att under bestående ointresse för bakandet av samhällets kaka inrikta politiken på att kapa åt sina kärntrupper allt större del av sagda kaka, nu tycks vara föremål för just en sådan improduktiv kamp, där dolkar sticks i ryggen på varandra till höger och vänster, för att manövrera in sig i en maktposition i ett parti som tycks befinna sig på kronisk reträtt.

Just nu tycks partiledare Juholts konkurrenter om den röda tronen vädra morgonluft. Juholt har inte haft några lätta månader som ny partiledare. Det har vinglats hit och dit, inte minst i Libyenfrågan. Det har snackats för mycket på barer i Istanbul. Det har blåsts upp både kontakter med andra länder och det motsatta könet. Och nu har det också trixats med bostadsbidrag, reseräkningar och jag vet inte vad. Någon större tvekan om att Juholt har ett samvete lika rymligt som globen tycks inte föreligga.

Ändå känns det som ett märkligt skådespel som nu spelas upp. Partigängare av den gamla skolan spelar naturligtvis samma klagovisor om den elaka borgarpressen som förföljer s-ledare och hemska konspirationer i syfte att smutskasta de röda. Tittar man lite på vad som sker framträder dock en annan bild. Var kom avslöjandet om inte i socialdemokratiska Aftonbladet? Ingen tidning oavsett färg har direkt haft svårt att hitta s-företrädare som på ett eller annat sätt stoppar en dolk i ryggen på sin partiledare.

Jämtin(s) - har redan börjat positionera sig i den kommande maktkampen

Vi har partitjänstemän som lämnar uppgifter vilka får Juholt att framstå som en lögnare, arga kommunpolitiker som kräver hans avgång, eller åtminstone ventilerar sin besvikelse. Vi har toppolitiker i partiet som diskret signalerar brist på stöd. Överlag tycks partiet redan nu ha skrivit av Juholt, och koncentrerar sig nu på skademinimering och framförallt positionering inför en ny maktkamp.

Den som vill leta efter en konspiration kanske skall titta lite närmare hemmet, eller mer till vänster om vi så säger. Redan under våren måste många socialdemokrater med fasa insett vad det är för kvalitet på den person de satt att leda dem ur sin historiskt sett värsta kris någonsin. Droppen för många blev nog det ideologiskt slätstrukna budgetförslag som Juholt presterade nyligen. Han har med sin retorik placerat sig i en socialdemokratisk vänsterposition, vilket naturligtvis stött bort högersossarna. När han nu i sin praktik visade sig svika denna vänsterposition gjorde partiet uppror och han tappade både i sympati hos vänsterfalangen och i auktoritet allmänt.

Att bidragsaffärerna exploderar i ansiktet på Juholt just nu, bara veckor efter den uppslitande budgetstriden kan naturligtvis vara en slump. Det kan också vara så att det hela är en logisk följd av att stora delar av partiet tappat allt förtroende för honom och nu desperat letar vägar att bli av med honom i god tid inför nästa val. Så länge Juholt verkade vara en vinnare teg man om alla de frågetecken kring hans vandel som partiet uppenbarligen känt till från början. När han blev en belastning började plötsligt dessa frågetecken nå offentligheten.

Den som vill leta anstiftare bakom drevet mot Juholt bör kanske ställa sig den klassiska Marxistiska frågan ”Vem tjänar på det?” För borgerligheten hade det nog, även utan bidragsskandaler, varit en vinstlott att få Juholt som utmanare 2014. Omvänt skulle det varit en katastrof för socialdemokratin. Även om det som skett inte var medvetet iscensatt av Partiet, så är det ingen slump att det är inom socialdemokratin drevet går som hårdast. Borgerligheten står mest vid sidan och studerar förundrat hur socialdemokratin förgör sig själv.

För den som till äventyrs tycker att jag visar den mustaschprydde mytomanen allt för stor förståelse kanske jag bör berätta att jag på intet sätt känner medlidande med Juholt. Som man bäddar får man ligga. Det hindrar dock inte att jag får lite dålig smak i munnen av hur hans ”kamrater” likt gamar cirklar kring honom och väntar på middagen. Jag kan också se att borgerligheten förlorar ett viktigt spelkort i Juholt som hade varit värdefullt i valet 2014. Tyvärr talar allt för att Juholts dagar är räknade, i alla fall om min teori att (s) letar en ursäkt att focka honom stämmer.

Att Juholt nu får känna dolkar drivas in i sin rygg är annars egentligen poetisk rättvisa. Det är bara några dagar sedan han förärade partivännen Morgan Johansson samma behandling. Johansson hade då fått klartecken från Juholts stab att offentligt uttala stöd för ett kontroversiellt förslag rörande medborgarskap, för att sedan offentligt ta avstånd från förslaget när det drabbades av hård intern kritik. Det verkar inte vara roligt att verka inom socialdemokratin i dessa dagar.

Patrik Magnusson, oberoende konservativ

Advertisements

15 Responses to “Dolkstötspartiet”


  1. 1 Daniel October 13, 2011 at 11:15 pm

    Gissa citatet:
    “Man bör försöka följa lagar och regler, och det försöker jag göra. Men alla människor begår misstag, och jag begår misstag, och det beklagar jag”.

    Svar:
    Anders Borg, efter att ha blivit ertappad med att ha anställt städhjälp svart. Otänkbart att han kan sitta kvar, eller hur? Bara för att sätta saker i perspektiv. Här är artikeln:
    http://di.se/Templates/Public/Pages/ArticlePrint.aspx?pl=93272__ArticlePageProvider

  2. 2 Christer October 13, 2011 at 11:45 pm

    Daniel, du måste vara sosse………
    desperat försökande att rättfärdiga din ordförandes oduglighet

  3. 3 peter October 14, 2011 at 6:15 am

    Intresset ljuger inte… Det måste vara Carl Bildt som startade drevet. Vem kommer nu ihåg hans inblandning i Lundin företagens folkfördrivning och samarbete med vidriga diktaturer? Inte media iaf.

  4. 4 essenonvideri October 14, 2011 at 5:53 pm

    Peter,

    Din teori håller inte. Om Carl Bildt vill slippa höra orden Lundin Oil är väl det sista han skall göra att starta ett drev mot en sossepolitiker. Alla vet ju vad som då händer om man angriper en sosseledare. Då kommer en hop devota sossar att febrilt söka fram diverse oegentligheter hos motståndarna för att blanda bort korten, så som du och Daniel här gör.

    ”Jaja, det där var kanske inte så bra, men kolla bara på moderaten X eller moderaten Y. De är ju så mycket värre”

    Som om det faktum att det finns folk i motståndarlägret som också begår fel på något sätt ursäktar de egna felen. Nej, låt var och en stå för sina handlingar. Om väljare och partimedlemmar tycker att de fel Borg begick för tio år sedan var så allvarliga att de inte har förtroende för honom kommer han att få gå, liksom Juholt kommer att få gå om de fel han nu ertappats med upplevs som tillräckligt allvarliga.

    Själv hoppas jag naturligtvis att Juholt får sitta kvar, för jag tror att han kommer att leda sitt parti till dåliga resultat, inte för att han är en girig fuskare (även om det säkert inte hjälper honom) utan för att han verkar vara en dålig ledare. Förmodligen är det där skon klämmer även hos många sossar. De inser också att Juholt inte är någon vinnare, och därför vill man bli av med honom.

  5. 5 Erik Rune October 14, 2011 at 8:01 pm

    En kanske lite för populär tanke, att högern har ett intresse av att möta en vänstersosse i ett riksdagsval. För högern har samtidigt ett motsatt intresse av att förhindra att vänstertyper leder stora partier med den opinionsbildande och samhällsklimatomvandlande möjlighet det kan ge vänstern.

    Besläktat fenomen återfinner vi i franska revolutionen där högern till och med röstade för vänsterförslag i tron att revolutionens radikalisering skulle få folket att vända sig emot densamma.

  6. 6 essenonvideri October 14, 2011 at 8:52 pm

    Erik Rune,

    Precis som du säger är det inte alldeles självklart om det ur alliansens perspektiv vore bättre att ha en vänster- eller högersosse som motståndare.

    Det är ju frestande att tänka sig att en lite mera “extrem” kandidat är lättare att besegra, eftersom denne skrämmer marginalväljarna. Jag tror inte alltid att det är så. Det beror på kandidaten. En vänsterkandidat (eller omvänt för alliansen en högerkandidat) som framstår som sympatisk, ärlig, och kompetent och som samtidigt är tydlig med sina värderingar och visar i ord och handling att han/hon verkligen tror på sina idéer kan ha nog så lätt att vinna väljare som en slätstruken eller arrogant mittenkandidat.

    Framförallt kan en kandidat som är “lagom extrem” entusiasmera och mobilisera sina kärnväljare. Vänsterns nederlag 2006 berodde nog så mycket på att sossarna misslyckades att få sina väljare till valurnorna som att folk verkligen bytte sida. Ur det perspektivet kunde Juholt ha blivit en frisk fläkt och en stark kandidat.

    Hans problem ligger dock på ett annat plan. Han har så här långt framstått som velig, ostrukturerad, girig och falsk. Kort sagt vare sig sympatisk eller kompetent. Där i ligger hans värde för alliansen, och faran för hans eget parti. Att han är en vänstersosse behöver inte ligga honom i fatet. Att han helt enkelt inte är vuxen att leda ett parti, och än mindre ett land, kommer att göra det. Tror jag.

  7. 7 Allianspartisten October 14, 2011 at 11:08 pm

    “Att bidragsaffärerna exploderar i ansiktet på Juholt just nu, bara veckor efter den uppslitande budgetstriden kan naturligtvis vara en slump. Det kan också vara så att det hela är en logisk följd av att stora delar av partiet tappat allt förtroende för honom och nu desperat letar vägar att bli av med honom i god tid inför nästa val. Så länge Juholt verkade vara en vinnare teg man om alla de frågetecken kring hans vandel som partiet uppenbarligen känt till från början. När han blev en belastning började plötsligt dessa frågetecken nå offentligheten.”

    Min bild av det hela är att kamraten Juholt tämligen omgående, efter upphöjelsen till “Rörelsens” högste ledare, blev en belastning. Hans period som “vinnare” kändes inte särskiltr lång. De märkliga turerna i Libyen frågan, där han “togs i örat” av såväl förre FN-diplomaten och utrikesministern Jan Eliasson som SSU-ordföranden, var början på något som sedan eskalerat allt mer. Att detta satt igång intriger och väckt ljusskygga “kungamakare” till liv är ingen särskild vild gissning i ett parti där slutenheten traditionellt är stor.

    Nu är det nog ändå så att striden mer är relaterad till kamratens Juholts person, och hans allt mer tveksamma politiska egenskaper, än till en höger-vänsterstrid inom socialdemokratin. En av de senaste som råkat ut för kamraten Juholts egendomligheter är kamraten Morgan Johansson, en känd vänstersosse.

    Sedan måste vi förstås vara tacksamma för att kamraten Juholt kvarstannar på sin post och att partiets verkställande utskott uttalar sin välsignelse över honom. Om kamraten inte lyckas förändra sina politiska egenskaper är det svårt att se en bättre valarbetare för Alliansen i nästa valrörelse.

    Dessvärre har jag en alldeles bestämd känsla av att kamraten Juholt åter, och det ganska snart, kommer att klampa i det politiska klaveret. Det är svårt att “lära gamla hundar att sitta” och att denna visdom inte skulle vara applicerbar på kamraten Juholt är inte särskilt sannolikt. Vid nästa klavertramp kommer inte kamraten Juholt att undkomma vare sig “Rörelsens” skampåle eller schavott.

  8. 8 essenonvideri October 15, 2011 at 7:35 am

    “Dessvärre har jag en alldeles bestämd känsla av att kamraten Juholt åter, och det ganska snart, kommer att klampa i det politiska klaveret. (…) Vid nästa klavertramp kommer inte kamraten Juholt att undkomma vare sig ”Rörelsens” skampåle eller schavott.”

    Tyvärr har du nog alldeles rätt här. Det man kan hoppas på är att nästa större groda dröjer så pass länge att vi närmar oss nästa val. Nu skulle faktiskt (s) hinna sparka Juholt och ge en ny ledare tid att etablera sig innan valet 2014. Ju längre tid som går desto svårare blir detta.

    Klarar sig Juholt i två år till (viket förvisso låter osannolikt) skall det nog väldigt mycket till innan de byter ut honom före nästa val. Att kasta in en ny ledare direkt in i valrörelsen är en vild chansning som nog inte alls passar ett parti som (s) som vill ge sin ledare tid att finjustera partipiskan och deras övriga företrädare tid att anpassa sig efter den.

    Vad gäller Juholts tid som vinnare innan han blev en belastning delar jag din bedömning att han ganska snabbt tog klivet från det ena till det andra. Däremot, och det är faktiskt det i sammanhanget viktigaste, så tog det nog betydligt längre tid innan Partiet uppfattade denna glidning. För Partiet var Juholt “frälsaren” långt efter det att vi andra lärt oss uppskatta hans potential att föra (s) till nya valmässiga bottennoteringar.

  9. 9 Allianspartisten October 15, 2011 at 9:06 am

    “Nu skulle faktiskt (s) hinna sparka Juholt och ge en ny ledare tid att etablera sig innan valet 2014. Ju längre tid som går desto svårare blir detta.”

    Detta ditt konstaterande stärker teorin om att det faktiskt ligger “ljusskygga” konspirationer kring “mediadrevet” mot kamraten Juholt. Helt säkert finns det många socialdemokrater, som till skillnad från kamraten Juholt, både har ett gott omdöme och en väl utvecklad “fingertoppskänsla”. Dessa insåg möjligheten att få bort kamraten Juholt och komma ifrån den vingliga ökenvandring som nämnde kamrat leder och som gör en valseger 2014 avlägsen.

  10. 10 Staffan October 15, 2011 at 8:21 pm

    Vi hade rätt nyligen en statsminister (s) som menade att “Den som är satt i skuld är inte fri”, och lade om ekonomin med den utgångspunkten. Och han lyckades, vågar man säga:
    – Sveriges BNP ökade 5,6% bå 2010. Det var mest inom EU. Slovakien kom tvåa, med 4,0%.
    – De sex åren 2005-2010 ökade vår BNP 10,6%. Luxemburg (med en halv miljon invånare) ökade faktiskt 19,3%, men Sverige kom tvåa inom “EU Väst” (EU15), före Österrike (10,4%).
    – Fråga 1: Vet någon mer än jag i “allmänheten” om detta? (Siffrorna är från Wikipedia.)
    – Fråga 2: Bryr sig någon av de bråkande inom (s) om ting som dessa?

  11. 11 Staffan October 15, 2011 at 8:55 pm

    Att Grekland har vissa problem, det vet ni kanske. Media nämner detta ibland. Att alla PIGS-länderna i söder har problem, det vet ni kanske inte; media nämner detta bara i förbigående.
    – Och att även USA har rejäla problem, det har ni nog inte hört. Underskottet bå 2011 (slutade sept) var “$1.299 trillion” (biljoner), näst högsta någonsin, efter bå 2009 då det var “$1.412 trillion”. Söker ni i Google Nyheter finns det nu i DN och SvD. Men ni får inte upp det i huvudnyheterna.
    – Arbetslöshet U6 i USA omfattar alla som vill, men inte får, arbeta heltid. Ett diagram 1994 till nu kanske väcker lite eftertanke. Efter valet nov 2006 styrde demokratarna kongressen; efter valet nov 2008 var presidenten också demokrat.
    – Det finns skäl att vara försiktig för oss. Inte ta lån för vad som är konsumtion, till exempel… Inte som Wall Street-demonstranterna i USA tro att staten har en plikt att hålla dig med “bidrag”…
    – (SvD skrev om demonstrationen på Sergels Torg. En deltagare var arbetslös nu. Han hade jobbat på Kjell’s lager. Men så ville man att han skulle tvätta rent fönstren, som någon kluddat på. Fönsterputsning! Han var väl lagerarbetare! Så han vägrade; det låg under hans nivå… — Det här har försvunnit nu, ser jag.)

  12. 12 essenonvideri October 16, 2011 at 7:15 pm

    Staffan,

    Tack för din ekonomilektion. Jag tror dock inte att du skall underskatta mina läsare. Att döma av kommentarerna är de en bildad och klok skock människor, så oddsen är nog betydande att de flesta är bekant med de uppgifter du försett oss med, liksom vikten av att hantera vår ekonomi med försiktighet.

    Däremot är det nog tyvärr så att bland befolkningen i allmänhet finns det nog en och annan lucka i den ekonomiska medvetenheten, framförallt gällande grundläggande ekonomiska samband, en lucka som vårt förra statsbärande parti gjorde allt för att underhålla.

  13. 13 Ingenjören November 2, 2011 at 4:07 pm

    “Den som vill leta anstiftare bakom drevet mot Juholt bör kanske ställa sig den klassiska Marxistiska frågan ”Vem tjänar på det?””

    Vad är detta för liberalt förfäande? Har skolväsendet så degenererat att dagens spolingar anser Lucius Cassius Longinus Ravilla vara marxist? Förklara dig genast!

  14. 14 essenonvideri November 2, 2011 at 6:12 pm

    Ingenjören,

    Nej, jag tänker inte hävda att den gode konsuln var marxist. Det vore ju om inte annat något anakronistiskt. Det faktum att denne på sin tid applicerade samma frågeställning inom kriminalrätten som Marx senare skulle göra inom politiken, motsäger inte mitt påstående att marxister gärna utgår från denna frågeställning.

    Som ingenjör (om det nu är ditt yrke och inte bara din signatur) antar jag att du är bekant med logik. Ändå tycks en liten repetitionskurs vara på sin plats. Låt oss betrakta följande utsaga:

    ”Alla svanar är vita”

    ”Fåret Shaun är vit”

    Kan vi då utifrån dessa premisser hävda: ”Fåret Shaun är en svan”? Ditt svar på den frågan bör rimligen vara ja, för det är ungefär så du resonerar i ditt ärligt talat ganska oförskämda inlägg. Jag måste dock göra dig besviken. Det rätta svaret är nej.

    Med detta tänker jag låta din kommentar vila. Den tillför inget till diskussionen om Juholtaffären, och stickspår av denna icke konstruktiva art avser jag inte öda min tid på.


  1. 1 Ett parti som tiden sprang ifrån | Martin Edgélius – Konservativa Tankar | Nyheter24 Trackback on October 15, 2011 at 5:13 pm

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: