Sex socialliberala partier…

…är nog åtminstone tre för många (perosnligen skulle jag säga sex för många) om man får tro opinionsinstituten. Sifos senaste undersökning pekar på att även Folkpartiet nu gör Centern och Kristdemokraterna sällskap i Alliansens krisklubb. Med bara 5,8% av väljarna i ryggen är nu också Folkpartiet i farlig närhet av 4%-spärren.

Att trenden går mot detta håll är egentligen inte så konstigt. Alliansen har blivit synonymt med Moderaterna. De övriga tre partierna syns knappt, verkar sällan få gehör för något, och är i alla händelser förvillande lika varandra. Frågan är vilket existensberättigande någon av de tre småpartierna i alliansen har.

Centern var viktigt som landsbygdens försvarare. Nu siktar man på att bli ett utpräglat nyliberalt storstadsparti. Förvisso sticker man ut som lite mera marknadsekonomiska än sina allianspartners, men skillnaden är marginell, och framförallt måste den framstå som förvirrande för partiets gamla kärnväljare.

Kristdemokraterna var viktigt som den värdekonservativa rösten. Nu har man kompromissat bort alla sina kännetecken och raglar fram och tillbaka över den ideologiska spelplanen som ett fyllo. Man har förvisso ett ungdomsförbund med en klar linje i riktning mot att bli det svenska högeralternativet, men moderpartiet spjärnar emot med en blandning av gammal frikyrkoanda, borgerlig pragmatism och vänstervriden snällism.

Att Folkpartiet nu tycks ute i kylan är egentligen lite orättvist. Dels är det ju Folkpartiets gamla linje som alla de andra partierna kopierat. De är det socialliberala originalet, inte Nya Moderaterna. Dels är Folkpartiet det alliansparti som gör mest för att hävda en egen profil, i allt ifrån skola till kärnkraft och försvar. Folkpartiet är faktiskt det parti som idag har mest konservativa drag, även om de är ganska svaga och definitivt inte något man officiellt stoltserar med. Folkpartiets kris kanske kan summeras som att det idag finns bättre socialliberala alternativ för de som gillar den inriktningen, medan de mera konservativt lagda inte vågar ta klivet till Fp på grund av partiets historiska “meriter” och officiellt antikonservativa hållning.

Jag har sagt det förr, och nu säger jag det igen. Det går inte i längden att ha fyra identiska partier. Skall de tre små överleva måste de hitta en unik och konsekvent profil att erbjuda väljarna. Som det nu är slukar Moderaterna de andra tre. Väljarna dras till vinnare och i alliansen finns bara en vinnare. Det bästa vore att slå samman alla fyra allianspartier till ett, och det innan nästa val. Det verkar högst osannolikt att alla fyra skall klara 4% ett val till, och trillar ett ut så är det sannolikt tungan påvågen till sossarnas favör.

/Patrik Magnusson

Advertisements

10 Responses to “Sex socialliberala partier…”


  1. 1 torysocialist September 18, 2011 at 4:25 pm

    Tidigare tyckte jag om tanken på en flora med olika partier från vänster, över till mitten och vidare högerut. Men du har helt rätt i det du säger. Det är poänglöst för Alliansens småknattar att fortsätta puttra på i närheten av 4%-nivåerna. Bättre då med ett enda stort och brett högerparti – a big tent, med en anglosaxisk term – som kunde representera olika falanger – och på motsatta sidan en socialdemokrati enligt samma princip.

    Karl Popper var ju övertygad om att tvåpartisystem som i US och UK var gynnsamma för demokratin, eftersom de ställde två tydliga val mot varandra. Nu har ju LibDems i UK blivit det tredje stora paritet och jag är nog även nöjd med ett sådant system.

    Men sakens kärna är den att partierna måste bli färre. Jag ser gärna ett brett spektrum av partier, men då måste de stå för olika saker.

    Håller också helt med dig om FP. Jag ser dem som det mest kulturkonservativa partiet av de traditionella riksdagspartierna och tycker de har gjort bra utspel (dock inte på länge) i försvarsfrågan, skolfrågan, rättspolitik och integration.

    Men det här håller inte längre. Centern är så tröttsamt att jag inte orkar höra något om dem längre, KD har ju i princip raderat ut sig självt och FP ligger så lågt att deras existens är meningslös. Gör Alliansen till en ny partibildning är mitt förslag.

  2. 2 essenonvideri September 18, 2011 at 6:24 pm

    Kanske jag bör tillägga att jag anser att dagens fyra allianspartier egentligen borde ersättas av två, ett liberalt (= de fyra nuvarande partierna) och ett nytt konservativt. Det finns det helt klart utrymme för och är motiverat så länge de kan upprätthålla var sin unik identitet.

  3. 3 torysocialist September 18, 2011 at 9:01 pm

    Det kan nog vara sant – som sagt den brittiska varianten med tre stora partier tycker jag verkar vettig.

    Alla våra fyra liberala partier hade kunnat samlats i ett “liberaldemokratiskt” alternativ som öppnade upp för ett brett demokratiskt högerparti.

  4. 4 Thomas September 24, 2011 at 5:53 pm

    Eftersom det borgerliga fältet är så brett, tycker jag att det är lämpligt att det finns många olika liberala, liberal-konservativa, och konservativa partibildningar i Sverige. Många fler än idag, även om inte alla dessa partibildningar alltid får plats i Riksdagen.

    Vad gäller nya, tänkbara konservativa partier, verkar det finnas ett sug efter ett högerkonservativt sådant. Ett dylikt parti skulle väl kunna tänkas ha en rätt libertarianska agenda när det gäller ekonomiska frågor, och då är inte ett sådant parti något för mig. Jag vill istället ha ett generellt välfärdsivrande, socialkonservativt, parti. Jag inbillar mig att även väljare önskar detsamma.

    Mvh

  5. 5 Thomas September 24, 2011 at 6:27 pm

    Jag har ingen exakt uppfattning om hur ett partiprogram skulle se ut för ett generellt välfärdsivrande, socialkonservativt, parti. Det går dock att säga vad programmet inte skulle innehålla, och det vore ett libertarianskt ekonomiskt program, vilket förlängningen skapade någon slags nattväktarstat.

    Bland punkterna jag kan tänka mig skulle passa in för ett nytt socialkonservativt parti, går det väl ex att lista följande:

    – Att antalet årliga aborter i landet – 37-38 000 stycken – nedbringas, och att det sker ett ständigt ifrågasättande av om det verkligen är självklart med homoäktenskap, homoadoptioner och inseminationer av lesbiska och ensamstående i Sverige.

    – Att det byggs upp ett mycket större och allmänt sett kraftfullare försvar, samt att Sverige ansluts till NATO.

    – Att rättsväsendet inklusive domstolarna får ordentligt mycket mer medel att röra sig med.

    – Att den offentliga skolan åter blir statlig, disciplinerad och strikt kunskapsorienterad.
    Detta samtidigt som det offentliga monopolen/oligopolen slopas så att det är lättare att starta och driva privatskolor.

    – Att det kommer fram många fler privata omsorgs- och vårdgivare för att ge patienterna en mycket större valfrihet, och för att höja vårdkvalitén. Även här är slopande av offentliga monopol/oligopol essentiellt.

    – Att klimatet för entreprenörer, uppfinnare, investerare, och företagare kraftigt förbättras genom minskad byråkrati, samt sänkta företagsskatter och arbetsgivaravgifter.

    – Att intresset hos privatpersoner för att spara i enskilda aktier och att investera rent allmänt stimuleras genom sänkta kapitalskatter.

    – Att en moralisk upprustning i samhället i stort drivs fram genom att det socialkonservativa partiet på olika vis arbetar för detta.

    Detta är lite grann vad jag tänker mig att ett socialkonservativt parti kunde står för. Vem vet, det kanske finns hundratusentals andra väljare som också vill ha någonting likadant. Om dessa potentiella väljare är lite drygt 300 000 tusen stycken eller fler, uppnås ju de magiska fyra procenten i riksdagsvalet. 😉

    Mvh

  6. 6 essenonvideri September 24, 2011 at 6:37 pm

    Jag tror inte problemet är att det är för få “borgerliga” partier i Sverige. Fyra är alldeles tillräckligt. Problemet är att alla fyra trängs i den socialliberala hörnan.

    Finge vi ett nyliberalt parti, ett liberalkonservativt och ett socialkonservativt att lägga till ett sammanslaget socialliberalt parti fick vi en mycket bra bredd. Sedan kunde väljarna med sina röster välja var tyngdpunkten i denna konstellation skulle ligga.

    Jag tror också att det skulle kunna finnas en klar möjlighet att socialkonservativa och liberalkonservativa skulle kunna finna varandra. Det behövs bara lite kompromissvilja på det ekonomiska området. I de för konservativa så viktiga värdefrågorna tror jag ganska stor enighet råder bland olika konservativa.

    Med tanke på den politiska konservatismens patetiska svaghetstillstånd i Sverige tror jag det vore klokt att försöka finna en sådan kompromiss. Att starta ett nytt konservativt parti torde vara svårt nog, att starta två konkurrerande vore självmord.

  7. 7 essenonvideri September 24, 2011 at 6:44 pm

    Thomas,

    Efter att ha ögnat genom ditt “socialkonservativa program” konstaterar jag att jag som mera liberalkonservativt lagd inte ser något att förfäras över där. Tvärtom låter det toppen 🙂

    Jag tror att den utbredda uppfattningen att socialkonservativa skulle vara så fruktansvärt “vänster” och liberalkonservativa så fruktansvärt “höger” är överdriven. Vi söker alla det som fungerar, och det gör att vi tenderar att sky de mera renlärigt ideologiska extremlösningarna. Även om vi ibland kan lägga tyngdpunkten lite annorlunda.

    När startar du partiet? Du har min röst. Bara 299 998 kvar!

  8. 8 Thomas September 24, 2011 at 10:48 pm

    essenonvideri,

    “Thomas,

    Efter att ha ögnat genom ditt ‘socialkonservativa program’ konstaterar jag att jag som mera liberalkonservativt lagd inte ser något att förfäras över där. Tvärtom låter det toppen :)”

    Toppen, wow! Tänk om fler traditionellt lagda, i olika sammanhang, kunde lägga ut sina politiska tankar rörande lämpligt program för ett nytt konservativt parti; hur mycket skulle inte det kunna bidra till någon slags konservativ samling, och i slutändan ett nytt parti..? 😉

    “… Jag tror att den utbredda uppfattningen att socialkonservativa skulle vara så fruktansvärt ‘vänster’ och liberalkonservativa så fruktansvärt ‘höger’ är överdriven. Vi söker alla det som fungerar, och det gör att vi tenderar att sky de mera renlärigt ideologiska extremlösningarna. Även om vi ibland kan lägga tyngdpunkten lite annorlunda…”

    Det låter bra. Bara genom att börja med det som många konservativa torde ha gemensamt – dvs att inte förorda a) socialistiska tendenser i form av en stor stat, höga skatter, liten frihet för individer och företag, b) undermåligt utbildnings-, rätts- och försvarsväsende, samt c) en ständigt normkritisk liberal ansats m m – går det nog att hitta fram till många gemensamma nämnare som kan utgöra grund för partiprogrammet.
    I bästa fall.

    “… När startar du partiet? Du har min röst. Bara 299 998 kvar!”

    Jag måste tyvärr göra dig besviken. De som däremot startar ett dylikt socialkonservativt parti, kan få min röst, och kanske även en del finansiella bidrag. 🙂

    Mvh


  1. 1 72 Expressens ledarskribent har en poäng | Liberyx Trackback on April 2, 2015 at 10:13 am
  2. 2 instant messaging apps Trackback on January 5, 2017 at 11:44 am

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s





%d bloggers like this: